Dag 16- 349 dagar kvar

Å denna natt...denna underbara natt...

Idag åkte Nandi hem...även fast jag bara känt henne i en vecka känns det som för evigt. Det kommer vara tomt utan henne. Och att flickan tycker att det är mitt fel att hon försvinner..och slår mig för det...gör inte saken lättare.

Så idag var var jag själv med kidzen, gick faktiskt välsigt bra måste jag säga, inget allvarligt inträffade. Måste dock se förskräckligt rolig ut när jag kommer med tre ungar och går, två i vagn och en hängandes på magen. Tur man är stor och stark...hrm.

Imorgon är det artclass...flickan ska lära sig måla. Kommer bli spännande att se vilken färg jag kommer vara när vi kommer hem. Kanske borde ta med extrakläder.





"Sorry seems to be the hardest word"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0