I väntan på..vaddå?

Jag har ju sånt där supertrevligt jobb där man blir utringd samma morgon på jobb. Jag vet oftast inte vars jag ska vara eller i vilken årskurs förrän typ en timme innan jag ska vara där. Jag har absolut ingenting emot det, jag tycker det är väldigt lärorikt att vara på olika ställen och träffa olika lärare och elever...men ändå sitter man vid telefonen vaaaarje morgon och hoppar lika högt varje gång dem ringer. Man väntar, hoppas, hinner bli lite nervös och sen när man väll får jobb så blir det tok stressigt och man springer till bussen.

Magsår är helt enkelt väldigt naturligt en helt vanlig morgon för Mia.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0